Rälsbuss SJ YBo5p

Det fordon de allra flesta förknippar smalspårsjärnvägen med är de gula och orange rälsbussarna tillverkade på 1950-talet.

Fordonstypen hade ursprungligen SJ littera YCo5p vilket i samband med klassreformen 1956 förändrades till YBo5p och slutligen 1970 förenklades till YP. Samtliga rälsbussar av typen beställdes av SJ och tillverkades av Hilding Carlssons Mekaniska Verkstad i Umeå.

Tåg 2065Y med rälsbuss YP 888 i Åseda 1979. Fotograf: Tommy Fogelström

Hilding Carlsson hade redan i slutet av 1920-talet börjat tillverka rälsbussar, och under 1930- och 1940-talen dominerade han den svenska marknaden med sina rälsbussar med plåtklädd trästomme (se NVHJ Yo). Inklusive släpvagnar av olika typer tillverkades mer än 600 exemplar för både normalspåriga och smalspåriga järnvägar.

Interiör i rälsbuss littera YP. Fotograf: Tor Wiklund

Trärälsbussarna hade sina svagheter, och i mitten av 1940-talet började SJ därför att förbereda för en övergång till rälsbussar byggda helt i stål. Den nya generationens normalspåriga rälsbussar valde SJ att konstruera själva. Hilding Carlsson tog istället fram en egen konstruktion, men fick inga stora beställningar.

1950 behövde SJ beställa nya fordon till de smalspåriga linjerna. Egentligen ville man även här beställa den egna konstruktionen (se SJ YCo4p), men man fick inte in några anbud från tillverkarna. Hilding Carlsson kunde med kort leveranstid däremot tillverka sin egen konstruktion, och så fick det bli; i december 1950 beställdes de första motorvagnarna av den nya typen YCo5p. Redan innan den första rälsbussen hunnit bli klar utökades beställningen med ytterligare rälsbussar.

Rälsbusståg i Västervik 1984 med YP 873 främst. Fotograf: Björn Malmer

De nya rälsbussarna tillverkades på ett mycket modernare och rationellare sätt än tidigare, korgarna svetsades ihop i speciellt framtagna fixturer. Innerväggarna skruvades upp i färdiga sektioner, allt kablage tillverkades före montage m.m. Samma tillverkningstekniker används med mindre variationer inom fordonstillverkning ännu idag.

Rälsbussarna drivs av en rak åttacylindrig dieselmotor av Scania-Vabis fabrikat. Effekten är 155 hk (114 kW). Kraftöverföringen sker via en halvautomatisk fyrväxlad planetväxellåda och en riktnings- och fördelningsväxellåda med kardaner till de båda inre axlarna i båda boggierna. Rälsbussens tjänstevikt är 13,7 ton.

Under åren 1952 till 1958 tillverkades inte mindre än 76 motorvagnar och 73 släpvagnar. Fyra av motorvagnarna byggdes som rena godsmotorvagnar (littera YFo5p). Släpvagnarna var av olika typer och innehöll utrymme för resande, gods och/eller post. Fordonen i den första leveransen stationerades i Västervik och Norrköping. Fordonstypen kom sedermera att trafikera de flesta av SJ:s smalspårsbanor, med undantag för Öland och Gotland och vissa isolerade linjer.

En ensam rälsbuss passerar ett sommarfagert Hjorted 1978. Fotograf: Bertil Ericsson

I början av 1970-talet hade de flesta av SJ:s smalspåriga järnvägar lagts ned eller ombyggts till normalspår. Persontrafik fanns bara kvar i Roslagen och i Småland på linjen Västervik–Hultsfred–Växjö. Många av rälsbussarna skrotades därför, endast 15-20 år gamla. SJ:s sista rälsbussar av typen gick i trafik mellan Västervik och Växjö ända fram till nedläggningen av persontrafiken i augusti 1984. Några av fordonen hade sålts från SJ till det landstingsägda Järnvägs AB Roslagsbanan – som övertog trafiken i Roslagen 1972 – men återköptes i början av 1980-talet då det rådde fordonsbrist i Småland.

Det finns idag 20 motorvagnar och 10 släpvagnar bevarade vid olika museijärnvägar i landet. Tjustbygdens Järnvägsförening har för närvarande 5 motorvagnar och 2 släpvagnar i trafik.