Smalspårsjärnvägen Hultsfred–Västervik

Järnvägen mellan Hultsfred och Västervik är Nordens längsta smalspåriga järnväg. Den 71 kilometer långa järnvägen öppnades för allmän trafik den 16 november 1879 och byggdes med spårvidden 891 mm, tre svenska fot. Det första bolaget, Hultsfred–Westerviks Jernväg, slog sig samman med näraliggande bolag och bildade Norsholm–Västervik–Hultsfreds Järnvägar, NVHJ, ett av Sveriges största privata smalspåriga järnvägsföretag.

Banan byggdes på initiativ av lokala krafter och företag. Bruken i Gunnebo och Ankarsrum var några av de mest pådrivande för banans tillkomst. Ursprungligen var godstrafiken av störst betydelse men i takt med samhällsomvandlingen fick persontrafiken med ökat resande allt större betydelse. Banan övertogs av Statens Järnvägar 1949 och kom att överleva 1960-talets stora nedläggningsvåg, då stora delar av det smalspåriga järnvägsnätet försvann. Den ökade bilismen och strukturomvandlingar i samhället gjorde många banor olönsamma. Sträckan var i många år SJ:s enda smalspåriga järnväg med persontrafik, men den 19 augusti 1984 var denna epok till ända.

När SJ trots stora lokala protester hade lagt ner trafiken startades ett intensivt arbete för att rädda banan åt eftervärlden. Tack vare frivilliga krafter kunde trafiken återupptas igen, banan rustas upp och i dag drivs järnvägen Hultsfred–Västervik vidare av Tjustbygdens Järnvägsförening och Förvaltnings AB Smålandsbanan. Smalspårsjärnvägen är i dag ett levande museum som visar hur det var att resa med tåg förr i tiden. Sommartid rullar både ångtåg och rälsbussar på den byggnadsminnesförklarade sträckan. Den järnväg som bygden skapade lever och utvecklas och är i dag åter en tillgång och resurs både för boende och besökare.

Läs mer om järnvägen, verksamheten och trafik på hemsidan smalsparet.se eller besök vår Facebooksida facebook.com/smalsparet