Bersbo
Bersbo var förr en betydelsefull gruvort och fick järnväg redan 1857 . I dag finns två gruvlavar bevarade från kopparbrytningen – men nästan inget är kvar från järnvägen. Stationshuset finns dock bevarat i Lakvik.
Bersbo är en gruvort med anor från medeltiden. Malmfältet i Bersbo bestod av ett antal sammanhängande gruvor. Storgruvans största djup var 412 m och vid ungefär 350 m djup började fyndigheterna bli sämre. Bland de andra gruvorna i Bersbo kan nämnas Bondgruvan och Steffenburgsgruvan.
Järnvägsstationen Bersbo på 1890-talet då gruvdriften var under avveckling. Foto: Johan Emanuel Thorin
Transporterna från gruvorna i Bersbo till kopparverket i Åtvidaberg kom ske på järnväg från 1857, vilket var den första järnvägen i Östergötland för lokomotivdrift.
Tillgången på kopparmalm avtog i slutet på 1800-talet och brytningen i Storgruvan avslutades 1893. En återupptagen produktion skedde i början av 1900-talet, då Adelswärds schakt upptogs och driften kunde rationaliseras, då eldrift infördes för uppfordring, pumpar och kompressorer samt belysning. Produktionen här blev inte långvarig eftersom malmen inte innehöll den förväntade kvalitén.
Stationshuset i Bersbo var av samma modell som i Nelhammar och Storsjö. Foto från 1930-talet. Samling: Järnvägsmuseet
1929 startade industriverksamhet med tillverkning av grammofoner i det gamla maskinhuset som byggts om. Verksamheten övergick till metallgjuteri och var kvar till 2007, då gjuteriet förstördes av brand.
Det gamla gruvområdet sanerades i slutet på 1980-talet i samarbete mellan Åtvidabergs kommun och Naturvårdsverket.
Vy över järnvägen och gruvområdet år 1959. Uppe till vänster ses gruvlaven över Adelswärds schakt. Foto: Arkiv Digital
Järnvägsstationen
Järnvägen mellan kopparverket i Åtvidaberg och gruvorna i Bersbo byggdes åren 1856–1857. I Bersbo uppfördes då en mindre byggnad som var kombinerad personalbostad och station. Efter övertagandet och ombyggnaden av bruksbanan 1877–1878 kom byggnaden att bli enbart personalbostad när den nya stationsbyggnaden stod klar.
I september 1964 lades linjen Åtvidaberg–Norsholm ned och rivningen påbörjades nästan direkt. Här ses bangården i Bersbo den 31 december 1964. Foto: Per Erik Gustavsson
Järnvägsstationen med sina byggnader började anläggas i anslutning till järnvägsbygget 1877–1878. Byggnaden var den tredje i storleken av stationshusen utmed järnvägen från Västervik och av samma typ som i Nelhammar och Storsjö.
Vy över samhället i Bersbo år 1973 – före saneringen. Notera f.d. stationshuset till vänster i bild. Foto: Arkiv Digital
Stationshuset byggdes timmer och fick senare panelade fasader. Förutom stationshuset med trädgård byggdes godsmagasin, ekonomihus, jordkällare, avträde och en lastkaj.
Stationshuset flyttades till museibanan i Lakvik 1987.
Bersbo station
Avstånd: 32,5 km från Norsholm.
Signatur: Bo (NVHJ) / Beo (SJ)
Öppningsdatum: 1857 öppnades Åtvidaberg–Bersbo för malmtransporter. Banan övertogs av Westervik–Åtvidaberg–Bersbo jernvägsaktiebolag och byggdes om.
Nya stationen öppnades: 18 november 1878.
Stationen nedklassades till håll- och lastplats: 1962.
Nedläggning av gods- och persontrafik: 27 september 1964.
Järnvägsstationen var förenad med poststation fram till: 28 februari 1957.
II klass. Frilastspår för 6 vagnar och lastkaj för 4 vagnar. Sidospår till Bersbo gruvor. Signalställbock. Elektrisk belysning inomhus och på bangården.
Källa: Sveriges järnvägar 1921.
Stationsföreståndare i Bersbo
År | Namn | Född | Från | Till |
1878–1917 | Emil Hallén | 1851 | Pension 1917 | |
1917–1918 | Carl Gustaf Calsson | 1879 | Fkb 1918 | |
1918–1939 | Thure Konstantin Öhlund | 1876 | Stk 1899 | Pension 1939 |
1941–1948 | Erik Ivar Bodelsson | 1888 | Stk 1938 | Hjortekrog 1949 |
1950–1951 | Bengt Erik Otto Höglund | 1919 | ||
1951–1961 | Karl Nils Lennart Gustavsson | 1917 | Ftb Åtvidaberg 1961 | |
1961–? | Emmy Viktoria Svensson | 1913 | ||
?–1964 | Olga Margareta Jonsson | 1914 |
Förkortningar: Fkb=Förste kontorsbiträde, Ftb=Förste trafikbiträde, Stf=Stationsföreståndare, Stm=Stationsmästare, Stk=Stationskarl.