Tillbaka till 1960-talet med Lars Hagström

Lars Hagström började redan 1957 att fotografera trafiken och miljöerna vid den smalspåriga järnvägen Norsholm–Västervik–Hultsfred. Här följer ett litet smakprov på vad som dokumenterades på 1960-talet – och många i dag försvunna smalspårsmiljöer.

Text & foto: Lars Hagström

Spångenäs, 25 juni 1960

De rostiga gångjärnen gnisslar när portarna öppnas till det gamla lokstallet i Spångenäs. Se där, nu skönjas fronten på den ståtliga Gotlandsmaskinen Hoburgen mot den mörka bakgrunden. Den tillverkades av Nohab i Trollhättan 1911 som Gotlands Järnväg lok nr 10 och blev därmed det första tenderloket på ön. Det återkom till fastlandet under 1950-talet inför nedläggningen av Gotlands järnvägar 1960. Vid återkomsten var loket omnumrerad till SJ 3069 litt. L19p och hamnade så småningom i Spångenäs som reservlok. Maskinen slopades 1963 varefter den forslades till Linköping för att omvandlas till museilok, men den rangen varade tyvärr inte länge. Redan 1968 skrotades Hoburgen.

Rallarebergen, Ankarsrum, 15 juli 1960

Linjen Jenny–Hultsfred sträcker sig långa stycken genom mycket kuperad terräng med många kurvor och bergsskärningar. Strax öster om Ankarsrum ligger det omtalade Rallareberget med sin djupa skärning, vilken sägs fått sitt namn efter en olycklig kärlekspassion. En rallare hade flitigt uppvaktat en tös men blev trots det ändå avvisad. Han beslöt därmed att ge upp, packade sina pinaler och begav sig i fyllan och villan till skärningen och hoppade ned med huvudet före. Hittades dagen därpå snarkande i en sandhög. När den bakfulle och försmådde stackaren upptäckte att det inte var Sankte Per som väckte honom blev han djupt besviken och arg och beslöt därför att resa hem till Halland igen. Men med det var inte historien slut. Det värsta var, enligt arbetskamraterna, att han gifte sig med en rödlätt änka och blev olycklig. På bilden syns bara lite grann av Rallarebergets skärning eftersom den förstås är uppfylld av ett godståg draget av dieselloket Tp 3501.

Överum, 17 juli 1960

Från den södra infarten till Överums station på linjen Norsholm–Västervik har man en god översikt över spårsystem och byggnader. Till höger om spåret står det magnifika vattentornet i putsad sten, kvadratiskt med valmat tak, som på takspetsen pryds av en liten, men stilig kupol. Bakom byggnaden längs spåret syns också lite grann av en kolgivningskaj. Ett liknande torn byggdes vid Jenny station, men med en tegelfasad. På flera andra stationer uppfördes enklare pumphus i trä istället för den dyrare i sten. På motsatta sidan spåret syns några rester av stenfoten till det ursprungliga lokstallet som byggdes i korsvirkesstil kring år 1880, men det var ju länge sedan. Redan på 1930-talet ersattes de gamla ångdrivna loken som växlat i ett halvt sekel vid Överums bruk och station av en fotogendriven lokomotor, som hade sin egen lilla ”träkoja” att natta i. Fotogen var billigare än stenkol och ifrån den epoken märks också den kvarvarande gamla bränsledepån med plåtskåp och fotogenfat liggandes på backen. Till vänster i bilden och lite i bakgrunden skymtar gavlarna till stationshuset och godsmagasinet. Ytterligare lite till vänster av dessa och utom synhåll står den senaste generationen av lokomotor med lokstall i Överum uppförd i en plåtkonstruktion.

Spångenäs, 19 juli 1960

I förgrunden står ett rödmålat vattentorn även kallat pumphus av en typ som påminner om Statens Järnvägars tidiga modeller från 1800-talet. Tornet anlades dock först i början av 1900-talet i samband med tillkomsten av den nya järnvägen Vimmerby–Spångenäs, som togs i bruk i januari 1906. Bakom huset syns en kolgård medan ingångsspåret från Vimmerby är dolt bakom det höga gräset till vänster om byggnaden. Där ligger också ett spår till ett grustag, vilket förklarar det lämpliga i att anlägga ett pumphus just här. Det obligatoriska lokstallet är emellertid placerat vid bangårdens motsatta ände – den östra. Stallet är en enkel rödmålad träbyggnad med plats för ett lok. Framför finns en vändskiva, vilken under 1930- och 1940-talen även användes av en liten motorvagn som på den tiden trafikerade Vimmerbybanan.

Totebo, 20 juli 1960

Klockan är 9.37 då ”posttåget” mot Västervik med rälsbussen YBo4p 674 i spetsen rullar in på Totebo station. Lokalgodståget 7798 med dieselloket Tp 3501 mot Hultsfred har väntat en stund på tågmötet. Väntar gör också några resenärer däribland ett par damer i tidstypisk kreation ståendes farligt nära en godsvagn vid den smala plattformen. Tågklareraren i sin vita sommarmössa står beredd med sin stinsspade att signalera avgång i tur och ordning, men först när stationskarlen längre bort i bild hunnit över till andra spåret för att lägga om växeln för godståget. Tågmästaren slutligen, som i sommarvärmen saknar mössa, är på väg till sin tjänstekupé i godståget. Men idag har han inte sin ordinarie vagn med dess lilla krypin till kupé. Den är ju på verkstan och därför har man satt in reservvagn med bara säten. Det går nog bra ändå för det blir inga fler passagerare än fotografen som kan ställa till det bland hans fraktsedlar och annat.

Jenny, 25 juli 1960

Jenny station var under 1950 – 1960-talen ett litet eldorado för den järnvägsintresserade. Här passerade mycket av det som smalspåret hade att bjuda på. Denna sommarkväll 1960 är det dags för ett tågmöte mellan tre rälsbusståg vid sexsnåret . Det första har redan ankommit från Kimstad där det avgick som tåg 1509 vid 16-tiden. Nu inväntar man ett sammanslaget tåg 1512/1548 som här vid stationen delas upp till två tåg. Den första halvan är destinerat till Linköping, medan den andra drar i väg söderut mot Hultsfred. Under tiden har en stor grupp väntande resenärer med sina väskor och pinaler trängt ihop sig på den smala träplattformen, som uteslutande tycks användas för tågbyte. Även tågklareraren med sin vita sommarmössa väntar ståendes utanför stationshuset och spanar mot söder för att se när tåget dyker upp bakom den närmsta kurvan.

Jenny, 25 juli 1960

Eftermiddagssolen har övergått i kvällssol med allt mer långsträckta skuggor. Vid Jenny pågår ett aktivt tågmöte med utbyte av post- och paketförsändelser. På spår 1 står pt 1509 från Kimstad och på andra sidan plattformen pt 1512 + pt 1548, som dagen till ära består av åtta ihopkopplade enheter, vilka skall delas itu och rulla vidare mot Linköping respektive Hultsfred. Tågklareraren med spaden bakom ryggen pratar med tågpersonalen, men skall strax vinka av Västervikståget kl. 18.16, därefter Linköpingståget kl. 18.17 och sist Hultsfredståget 18.18.

Jenny, 12 juli 1961

Morgontåget eller posttåget från Linköping har just ankommit till Jenny station kvart i sju. Tåget bildar den sydgående halvan av dygnets enda direkta tågpar till Linköping där postförsändelser m.m. till och från Västervikstrakten utväxlas under natten. Tåget inledde sin återfärd till Västervik redan vid fyratiden på morgonen som tåg 488 för att vid grenstationen Ringstorp byta till tågnummer 1501. Dagens tåg utgörs endast av fyra enheter som i tur och ordning består av godsrälsbussen YFo5p 902, släpvagnarna UFo1p, UDFo13p med postkupé samt sist rälsbussen YBo5p. Nu väntar man på ett stundande tågmöte. Några morgonpigga resenärer har just klivit av tåget för att stiga på det kommande mot Hultsfred.

Jenny, 12 juli 1961

Morgonsolens milda solstrålar filtreras genom vårdträdens lövverk invid stationshuset. Det är semesterstiltje, tyst och lugnt. Klockan är sådär en kvart i sju och plötsligt inleds dagens första begivenhet vid Jenny station – ”posttåget” pt 1501 från Linköping möter ett dito pt 1540 mot Hultsfred. Nu syns post- och tågpersonal langa postsäckar och andra försändelser mellan postkupéerna. Jobbet måste gå fort 6.52 måste Västervikståget med YBo5p sist i tåget dra vidare medan Hultsfredståget med YBo4p 691 i spetsen har några minuter kvar till godo före avgång.

Storsjö, 28 april 1962

Våren har inte kommit så långt vid Storsjö station denna dag i slutet april anno 1962. Denna översiktbild är tagen norrifrån i riktning mot Västervik och visar till synes en ganska öde bangård med endast en godsfinka ståendes på frilastspåret. Infarten flankeras av ett vattentorn i trä som möjligen har förbindelse med den intilliggande Storsjön som skymtar bakom den kala vegetationen till vänster i bild. Under senare hälften av 1800-talet och några decennier in på 1900-talet trafikerade ångbåtarna Eda och Virgo med tillhörande pråmar den ca 7 km långa sträckan mellan Storsjö och Eds bruk. Från mitten av 1910-talet trafikerades sjöleden sommartid även av Västerviksbanornas motorfartyg Kurir. Båten var tidigare en gammal ångare vid namn Lily, som ”seglat” på sjöarna norr om Ankarsrum. I samband med ett ägarbyte kring sekelskiftet 1900 förärades båten med namnet Framåt, men fortsatte några år till med sina turer från omgivande lastplatser till Ankarsrums hamn. Åren kring 1930-talet såldes Kurir till Söderköping för att omvandlas till kanalbåt med namnet Ramunder. Då hade bilen samt en och annan buss sedan lång tid tillbaka varit synliga vid Storsjö station.

Ullevi, 28 april 1962

Tyst och stilla sånär som på några kvittrade småfåglar samt ljudet från ett förbipasserande tåg då och då förstås. När hållplatsen anlades på 1940-talet var dock den allmänna stämningen mycket nervös och annorlunda. Ute i världen härjade andra världskriget med bl.a. matbrist, energibrist och mycket annat. För de svenska järnvägarna innebar det bl.a. en begränsad tillgång av stenkol för ångloken. Ångdriften prioriterades därmed först och främst till godstrafiken medan persontrafiken successivt utfördes med hjälp av – nymodigheten – rälsbussen. Den var ju från början inget annat en landsvägsbuss med järnvägshjul, men utvecklades snabbt under 1930–1940-talen till ett rationellt järnvägsfordon, som med åren byggdes i tusentals exemplar. Den rådande bensinbristen under krigsperioden medförde att de nylevererade fordonen redan från början var försedda med gengasaggregat. Rälsbussen var ett smidigt fordon, som jämfört med det klassiska ångtåget kunde bromsa och starta betydligt snabbare. Av den anledningen beslöt många järnvägsbolag att underlätta för sina resenärer, som bodde nära järnvägslinjen, men långt till den reguljära stationen att få kliva på vid nyinrättade hållplatser utmed linjen. Under 1940-talet uppstod 100-tals nya hållplatser runt om i landet.

Ullevi rälsbusshållplats anlades två km söder om Gamleby station omkring 1940 och var försedd med en rejäl plattform och väntkur i trä. Enligt tågtidtabellen ”Sveriges Kommunikationer” rådde det här en viss tågordning för rälsbusstrafiken. Nämligen att vissa tåg stannade endast för påstigning medan andra endast för avstigning. I samband med ombyggnad och breddning av banan avvecklades emellertid hållplatsen 1964.

Storsjö–Överum, km 79,7, 1 juni 1962

Topografin i Norra- och Södra Tjust är på sina håll ganska kuperad, vilket försvårade och fördyrade järnvägsbygget under 1870-talet. Vissa bergknallar forcerades med bergskärningar av olika djup, medan några större bröts igenom medelst tunneldrivning. Det sistnämnda hade sina fördelar genom minskade insatser vid sprängarbeten och bortforsling av berg samt fördelaktigt för den framtida snöröjningen. Bergskärningar däremot drabbades ofta av snödrev vilket kunde skapa tidsödande problem för trafiken. Det är ovanligt och därtill fascinerande med järnvägstunnlar vid det svenska smalspårsnäten. Den här 17 meter långa tunneln är en av ett halvdussin liknande anläggningar i våra sydliga landskap. Den sprängdes fram ett par tre km norr om Överums station utmed NVHJ – linjen Åtvidaberg–Västervik vid slutet av 1870-talet. Under samma tid framställdes även en tunnel någon km söder om Storsjö station, vilken i fullbordat skick blev 36 meter lång.

Byggande av den norra delen av järnvägen från Västervik via Åtvidaberg till Norsholm under 1870-talet innefattade också ett tunnelarbete. Platsen är belägen någon kilometer söder om Höversby station där man stötte på en större bergklack, som dessutom råkade vara bebyggd. Frågan löstes då med en 31 meter lång tunnel under hela alltet. Järnvägen lades ned 1964 och revs efter hand, men tunneln är kvar och har blivit ett litet utflyktsmål. De övriga två däremot, utsprängdes till skärningar i samband breddningen av järnvägslinjen 1964.