Fordonet är skrotat
Daterad: 22 juni 1933

500-årsfirandet som gick som på räls

När Västerviks stad firade 500 år sommaren 1933 anordnades en större jubileumsutställning med kunglig invigning och allt vad där hör till. Trots kristider fick arrangemanget över 100 000 besökare och järnvägarna till Västervik ett stort tillskott av resande.

Text av Bo Löwenberg Fotosamlingar: Västerviks museum, Järnvägsmuseet och Hultsfreds hembygdsförening.

Västervik är egentligen betydligt äldre än de 500 år som firades 1933, men räknades från året 1433 då stadsrättigheterna flyttades från den ursprungliga platsen – nuvarande Gamleby. Dåvarande kungen, Erik av Pommern, ansåg att det var bättre att staden skulle ligga i närheten av försvarsanläggningen Stegeholm. Beslutet visade sig dock ödesdigert, då staden brändes ner av danskarna ett antal gånger under följande århundraden och folk flyttade fram och tillbaka mellan gamla och nya Västervik.

Kung Gustaf V ankommer till Hultsfred för tågbyte och fortsatt resa till Västerviksutställningen den 22 juni 1933. Samling: Hultsfreds Hembygdsförening

Planerna på firandet och idén om en utställning hade funnits sedan 1928, då stadsfullmäktige tillsatt en kommitté för detta. Det var inte givet att det skulle anordnas en utställning eftersom erfarenheterna från andra håll visade att det kunde bli stora kostnader för staden och sluta med förluster.

Kommittén avrådde därför planerna på en utställning och inriktade sig istället på ett enklare arrangemang under hösten 1933. Men efter att man i Vetlanda haft en lyckad hantverks-, industri- och hemslöjdsutställning under sommaren 1932 tänkte man om i Västervik.

Nedlagt sågverk förvandlas

Nu blev det kort om tid och en väldig fart på planering och förberedelser. Det gällde också att snabbt få ekonomiska garantier. Disponent David Edsbäcker kom med förslag på ett lämpligt utställningsområde samt åtog sig att skaffa kapital och garantier för uppbyggnad av utställningen. Enskilda och företag ställde upp och stadsfullmäktige lovade bidra från det allmänna. Förslaget på utställningsområde var gamla industriområdet från det nedlagda Stegeholms sågverk och dess snickerifabrik, där Västerviks värmeverk ligger i dag.

Sågverket och snickerifabriken hade sina glansdagar i början av 1900-talet, men kom på obestånd under 1920-talet. Verksamheten upphörde helt vid årsskiftet 1928-29 och området övergavs. Johannes Dahl utsågs till arkitekt för utställningen, då han hade erfarenhet från några andra utställningar som han utformat. Den stora byggnaden för snickerifabriken omvandlades till utställningshall och den förfallna industritomten rustades till utställningsområde.

NVHJ 31 anländer till Västervik med extratåg för kung Gustaf V den 22 juni 1933.  Samling: Järnvägsmuseet

Kung Gustav V anländer

Inför jubileet och öppnandet av utställningen hölls pressvisning i Västervik där både riks- och lokaltidningar var inbjudna. Lördagen den 17 juni samlades man vid järnvägsstationen i Västervik för att med bussar och bilar åka ut till Lysingsbadet. Lunch, som anordnades av Ruth Wimmerström, serverades i den nyuppförda paviljongen och pressuppbådet hälsades välkommen av Hugo Westeson, trafikchef vid Norsholm–Västervik–Hultsfreds järnvägar. Westeson var ordförande för arbetsgrupperna som ansvarade för transporter och marknadsföring.

Från stadens sida berättade man om Lysingsbadets uppkomst innan färden gick till själva utställningsområdet, där David Edsbäcker var ciceron och visade anläggningarna. Framåt eftermiddagen blev det båtutflykt förbi Idö, genom Spårösund och sedan till Kulbacken för att visa det nya museet.

Gustaf V stiger av personvagnen NVHJ BCo 7 på Västerviks station och hälsas välkommen av stadsfullmäktiges ordförande Josef Victorin och landshövding John Falk. Samling: Västerviks museum

Den stora jubileumsdagen och öppnandet av utställningen inföll dagen före midsommarafton, torsdagen den 22 juni. Kung Gustav V anlände i full galauniform med extratåg från Hultsfred som ankom till Västervik kl 9.30. Vid stationen togs kungen emot med bland andra ledamöter från stadsfullmäktige och jubileumskommittén. I Västervik väntade ett digert program för Gustav V, då han till att börja med skulle besöka gudstjänsten i nya kyrkan och sedan hålla tal till staden vid festligheterna på läroverksplanen.

Tjustdräkten visas upp

Förutom tal av kungen och landshövdingen defilerade 600 Tjustkvinnor iförda den nyframtagna folkdräkten. De gick sedan vidare mot Storgatan och Stora torget, där de bildade häck för bilkortegen mot Kulbacken för kungens invigning det nya museet.

Kung Gustaf V anländer till utställningsområdet med isbrytaren Västervik. I bakgrunden ses briggen Gerda. Samling: Västerviks museum

Från Kulbacken blev det båttur med ångaren ”Västervik” till utställningsområdet. Där det serverades lunch för omkring 250 gäster och sedan hölls invigning av själva utställningen. Innan avfärden från Västervik ingick också ett besök i S:ta Gertruds kyrka, som nu återinvigs efter en omfattande renovering. Mot dagens slut lämnade kungen Västervik i bil mot Linköping. Utställningen och alla jubileumsarrangemangen pågick sedan i tre veckor till den 16 juli.

600 kvinnor visar upp den nya Tjustdräkten vid invigningen. Samling: Västerviks museum

Turer med sjöflygplan

Midsommarhelgen bjöd på fint väder, vilket säkert bidrog till stora mängder besökare. Man räknade med att det kom runt 35 000 besökare till staden och utställningen under de tre första dagarna. Utställningsområdet omfattade ca 54 000 kvm med omkring 300 utställare uppdelad på fem huvudavdelningar. De olika inriktningarna visade industri, hantverk, hemslöjd, konst och lantbruk.

Man hade också ordnat med olika attraktioner som kanske var mer publikdragande som nöjesfält, fyrverkerier vid invigningen, flygturer med sjöflygplan, dans på bryggan och inhägnade sälar kunde beskådas. Sveriges sista handelsbrigg ”Gerda” av Pataholm låg förtöjd vid bryggan och var vackert upplyst under kvällarna.

Karta över området i utställningsfoldern.

Flygturerna med kapten Albin Ahrenberg fick dock ställas in redan efter en dag, då propellern hade skadats efter att planet slitits sig från förtöjningarna vid den kraftiga vinden under natten. Turerna kunde i alla fall återupptas efter två dagar.

Bland mycket folk händer det naturligvis en hel del. Bland annat måste dansen avbrytas under fredagskvällen efter att det tagit eld i bryggan på grund av slängda cigarr- och cigarettfimpar. Den tjocka sälen ”fru Johansson” rymde efter en tid från sin inhängnad och hur det blev med övriga sälar är oklart.

”Tjustkvinnorna” på väg till Västerviksutställningen. Foto från Falerum den 22 juni 1933. Foto: Karl Hugo Svensson Samling: Järnvägsmuseet

Extratåg för Tjustkvinnor

Det kom tillresande med båtar, tåg, bussar och bilar till Västervik. Till invigningen och midsommarhelgen hade det ordnats extra båtförbindelser både från Stockholm och Visby. Tyvärr var det blåsigt och hårt väder till sjöss, så passagerarna från Visby var inte helt i form när de steg i land. På järnvägen anordnades under dagen flera extratåg för allmänheten, för Tjustkvinnorna och det kungliga besöket.

Kvinnorna i sina nysydda folkdräkter fick dock hålla tillgodo med tåg sammansatt av godsfinkor inredda för trupptransporter. För allmänheten kördes extratåg från Överum med ankomst Västervik 8.40 och från Hultsfred och Vimmerby med ankomst 8.48. Under kvällen kunde man återvända med tåg 21.15 mot Åtvidaberg och 21.25 mot Ankarsrum samt 22.00 mot Hultsfred/Vimmerby och 22.30 mot Norsholm.

En påkostad broschyr om Västervik togs fram till utställningen med bland annat texter av Helge Åkerman och annonser från ortens företag. Broschyren finns att läsa digitalt på smalspårsarkivet.

Tågen till Västervik förstärktes med vad man förmådde under under midsommarhelgen och de tre utställningsveckorna. Följande lördag- och söndagskvällar gick extratåg från Västervik kl 21.30 mot Norsholm och 22.00 mot Hultsfred och Vimmerby. Under vardagarna erbjöd NVHJ nedsatta biljettpriser. Exempelvis kostade en biljett med återresa samma eller följande dag Norsholm–Västervik 4.00 kr och Hultsfred–Västervik 3.00 kr.

Kungligt bonusbesök

Gotlandsbolaget anordnade särskilda turer mellan Visby och Västervik under utställningsveckorna med ångfartyget ”Gotland”. Passagerartillströmningen blev så stor att gotlandsturerna förlängdes och pågick sedan under hela juli. Trafikbolaget Oskarshamn–Västervik ordnade direktbussar mellan städerna. Lokalt i Västervik körde man kvartstrafik Stora torget–Utställningsområdet–Lysingsbadet under helgerna och halvtimmestrafik under vardagarna.

Vy från utställningsområdet och industrispåret mot pappersbruket och Lucernahamnen. Samling: Västerviks museum

I samband med utställningen hölls flera kongresser och möten som fick uppmärksamhet även på riksplanet. Ytterligare ett kungligt besök kom den 1 juli, då kronprinsparet Gustav Adolf och Louise besökte Tjustbygden och Västervik. Besöket var inte officiellt, men väckte ändå stor uppmärksamhet. De passade på att besöka utställningen under Lantbrukets dagar som pågick 30 juni till 2 juli.

En lyckad satsning

Under de hektiska veckorna i början av juli ordnades också en hel del sportevenemang. Bland annat en fotbollsmatch mellan AIK Stockholm och Västerviks stadslag. Det blev tyvärr en besvikelse för Västervik, då AIK vann matchen med 8–0. Till fotbollsmatchen och ett besök i Västervik erbjöd SJ rabatterade biljetter Stockholm–Västervik för 12.00 kr. Avresa från Stockholm 14.00 lördagen den 8 juli och åter söndag 23.35.

Jubileumsutställningen hade även några järnvägsinslag. I byggnaden med urtavlan hade Statens Järnvägar en utställning med modeller av lok och vagnar. Även fordonstillverkare fanns med som utställare. En av dessa var Slipmaterial som visade upp en ny lokomotor till höger om SJ:s paviljong. Samling: Västerviks museum

När utställningen stängde den 16 juli kunde man räkna in ca 170 000 besökare och en behållning på 27 000 kr, vilket visade att man satsade rätt med beslutet om arrangemanget. Tveksamheten hade ju varit stor i början av 1930-talet. Behållningen kunde sedan delas ut till de som garanterat ekonomin.

Under sommaren 1933 arrangerades också utställningar i Borås, Mariestad och Arvika. Konkurrensen var stor, men Västerviksutställningen blev den som drog flest antal besökare.