Carl-Erik Bollman

Carl-Erik Bollman föddes 1920 i Bergsäter, Falerum, Gärdserums socken. 1924 flyttade han med föräldrarna till Kartbäcken, Ekhult, Ukna socken. Efter hans skolgång jobbade han med far i skogen. Det fortsatte han med efter militärtjänstgöringen 1941-42. I april 1944 började han som reparatör vid Norsholm–Västervik–Hultsfreds Järnvägar, NVHJ, i Västervik. Orsaken var att lönerna i skogen var för dåliga. Första lönen vid järnvägen var 180 kr och 40 öre för tiden 18 april till 9 maj, inte så mycket men bättre än i skogen. Lönen från 18 april 1944 till 18 december 1945 var 4 206 kr och 30 öre.

1949 togs NVHJ över av Statens Järnvägar och då blev lönerna bättre. 1964 blev sträckan Åtvidaberg–Västervik färdigombyggd från smalspår till normalspår och då blev en del personal övertalig, så också Carl-Erik. Därför tvångsförflyttades han i september 1965 till Linköpings lokstation, och i september 1969 till Norrköpings lokstation. Där jobbade han som reparatör och vagnssynare fram till sin sjukpension i oktober 1979. Strax före sin sjukpensionering överflyttades vagnpersonalen vid SJ till trafikavdelningen. 1987 flyttade han från Norrköping hem till Falerum och födelsesocken Gärdserum.

Carl-Erik var engagerad i IOGT och Järnvägsmännens helnykterhetsförbund, JHF, samt som ombud för Folket i Bild på 1950-talet. Han var sedan barnsben socialdemokrat, men på 1990-talet blev han medlem i Miljöpartiet. Det upptäckte familjen inte förrän efter hans död. Han skrev ganska flitigt insändare till lokaltidningarna (Folkbladet, NT, Västerviks Tidning), ofta om järnväg, lantbruk och bönders villkor, miljö och så vidare. Han berättade att hans far ogillade beslutet att börja arbeta vid järnvägen; det blev betraktat som ”ett svik” att lämna skogsarbetet efter tre generationer, och flytta till stan.