Spångenäs

Den tidigare järnvägsknutpunkten Spångenäs uppstod mer eller mindre ur tomma intet när järnvägen mot Vimmerby byggdes i början av 1900-talet. Från glansdagarna med många verksamheter under 1940- och 1950-talen har orten övergått till dagens lugnare tillvaro.

I närheten av byn Odensvalehult öppnades ett grustag för järnvägens behov av ballastmaterial. Här byggdes ursprungligen ingen station, utan endast ett stickspår till grusgropen och en banvaktstuga. Någon samlad bebyggelse fanns inte här, utan omgivningarna bestod av jordbruk och skogsmark. Med tiden kom spåret till grusgropen att användas för lastning och lossning av gods.

Först när järnvägen mot Vimmerby byggdes och anslöts till huvudlinjen med en ny järnvägsstation 1905–1906, började Spångenäs som ort att ta form. Vid den tiden fanns här bara ett par boningshus här. Landsvägen som går parallellt med järnvägen fick läggas om för att ge plats åt den nya stationsbyggnaden. Söder om landsvägen uppfördes en rad nya boningshus och verksamheter. Det etablerades hantverksföretag, lanthandel, skomakare, skräddare m.m.

Trafikbiträde Thorvald Oscarsohn ger signalen ”avgång” till persontåg till Vimmerby draget av ångloket SJ W5p 3141 (f.d. HWJ 18 / NVHJ 14). Året är 1950. Fotograf: Birger Ekelid

Ur lanthandelns verksamhet utvecklas under slutet av 1930-talet en postorderfirma vid namn Nya Sportcentralen, som hade bland annat idrottsföreningar runt om i landet som sina kunder. Närheten till järnvägen underlättade transporterna. Postorderföretaget avvecklades under 1970-talet.

Den industriella verksamheten i Spångenäs har varit blygsam, men värt att nämna är cementindustrin som verkade från mitten av 1940-talet och ett tjugotal år framåt. Här tillverkades cementrör av olika typer.

Dagens Spångenäs är en mindre by med både fast- och fritidsboende. Några kommersiella verksamheter, som under den lilla järnvägsknutens glansdagar, finns inte längre.

Tidtabell nr 142, Spångenäs–Vimmerby, från 1950-talet.

Järnvägsstationen med byggnader och trädgård anlades i samband med järnvägsbygget mellan Spångenäs och Vimmerby 1905–1906. Stationshuset byggdes i en avvikande stil jämfört med de äldre husen utmed järnvägen mellan Jenny och Hultsfred. Byggnaden uppfördes av stående plank och med panelade fasader enligt ritningar motsvarande stationshus klass II vid Västergötland–Göteborgs Järnvägar som öppnades några år tidigare.

Ritning till stationshus vid Spångenäs för Vimmerby–Spångenäs Järnvägsaktiebolag.

Förutom stationshuset med trädgård uppfördes godsmagasin, ekonomihus, jordkällare, avträde, lastkaj och vattentorn för ångloken. Godsmagasinet uppfördes på motsatta sidan av bangården jämfört med stationshuset, vilket visade sig vara opraktiskt. Det flyttades senare till stationshussidan, nära landsvägen. Enligt vissa källor stod vattentornet ursprungligen vid utfarten mot Vimmerby men det kom relativt snart att flyttas till utfarten mot Tuna.

Spångenäs hållplats med väntkur och godsmagasin fotograferad 1978. Fotograf: Sven Lindahl

Eftersom Spångenäs station blev knutpunkt för järnvägen mot Vimmerby anlades även en vändskiva och ett lokstall i bangårdens östra ände. Strax bortom detta uppfördes även ett bostads- och överliggningshus, kallat Mossekulla, i två våningar med fyra lägenheter. I dag finns bara Mossekulla, i form av privatbostad, kvar av de ursprungliga järnvägsbyggnaderna. Den av natursten byggda vändskivekransen är också bevarad.