Ankarsrum

Ankarsrum är inte bara en ort i nordöstra Småland, utan också ett välkänt varumärke. Samhället har uppkommit med det gamla järnbruket, som sedan utvecklats till en modern industri. Utan Ankarsrums bruk hade inte järnvägen mellan Västervik och Hultsfred kommit till. Båda var på sin tid en förutsättning för varandra.

Samhället Ankarsrums historia hänger helt ihop med järnbruket som fick sina privilegier och grundades 1655. Att det hamnade just här beror på tillgången på vattenkraft och skog. Vattenkraften hämtades från Långsjöns utlopp mot Hällsjön, där det är en nivåskillnad på ca 12 meter. Detta gav kraften till stångjärnshammaren.

Vid stångjärnshammaren fanns ursprungligen ingen masugn, utan tackjärnet framställdes vid andra bruk runt Ankarsrum. Det var först 1828 en masugn anlades här. Järnmalmen skeppades och transporterades till Ankarsrum bland annat via hamnen i Verkebäck och det färdiga stångjärnet gick samma väg ut.

Plan över Ankarsrums station från slutet av 1870-talet.

I mitten av 1800-talet övergick Ankarsrums bruk till att bli ett manufakturverk med eget gjuteri. Man tillverkade allt från järnvägsutrustningar till gjutgods för hus och hem, men även projektiler till försvaret. I samband med järnvägens tillkomst och ökade transportmöjligheter byggdes valsverk och martinverk vid bruket.

Ankarsrum var ett utpräglat brukssamhälle och har så också utvecklats med industrin på orten. Från brukspatronernas tid övergick utvecklingen till ett modernt kommuncentrum under första delen av 1900-talet. 1968 såldes Ankarsrums bruk till Electrolux-koncernen och den gamla brukseran var över.

Ritning över stationshus vid Ankarsrum för Hultsfred–Westerviks Jernväg.

Järnvägsstationen med byggnader och trädgård började anläggas i anslutning till järnvägsbygget mellan Västervik och Hultsfred 1877-79. Stationshusets ritningar kopierades från Finspång, då brukspatronerna i Finspång och Ankarsrum hade nära kontakter. Arkitekt för dessa byggnader var Axel Kumlin och byggmästare var C F Crantz. Byggnaden är den största stationsbyggnaden mellan Västervik och Hultsfred och tanken var att det skulle vara förvaltningsbyggnad för järnvägsbolaget med plats för direktionen.

Stationshuset i Ankarsrum med flygelbyggnader, den 3 juni 1978. Fotograf: Bertil Ericsson

Stationshuset byggdes i tegel med putsade fasader. Förutom stationshuset med trädgård byggdes godsmagasin, ekonomihus, jordkällare, avträde och en lastkaj samt lokstall med vattentorn. Det godsmagasin som finns kvar idag byggdes först 1911. Lokstallet fanns kvar till början av 1960-talet, då det revs och ersattes med ett enkelt lokstall i korrugerad plåt för stationens lokomotor. Det senare flyttades till Överum 1976.

I slutet av 1930-talet byggdes stationshuset ut med två mindre flyglar på gatusidan. Den ena flygeln innehöll lokaler för Postverket och den andra för Telegrafverket. Ett nytt posthus byggdes 1953 bredvid stationshuset och telefonväxeln automatiserades 1957 och fick annan placering i samhället. Flyglarna var i dåligt skick och revs 1988.

Möte mellan två rälsbusståg i Ankarsrum, den 30 september 1967. Fotograf: Björn Malmer

Bangården försågs från början med fyra spår, vilka fanns kvar till 1978 då godstrafiken lades ner och behovet minskade. Stickspår till hamnen vid Långsjön och till bruket anlades. Det så kallade Sjöspåret anslöt mot linjen någon kilometer söder om stationen. Det gick förbi hamnen och in på bruksområdets södra sida. Ett annat spår utgick från bangården och anslöt till brukets norra sida.

Rälsbusståg med YP 897 i Ankarsrum, den 27 juli 1984. Fotograf: Björn Malmer

Ankarsrums bruk byggde ett större magasin på bangårdens norra sida, där även lastkajen byggdes ut. Magasinet revs 1967.