Normalspåret invigs till Västervik2019-05-06T14:14:54+00:00
Fordonet är skrotat
Daterad: 1 december 1964

Normalspåret invigs till Västervik

Den 1 december 1964 klippte SJ:s generaldirektör Erik Upmark det blågula bandet vid Gamleby station. En lång kamp för att få normalspår till Västervik var till slut i mål.

Idén att bredda den smalspåriga linjen Åtvidaberg–Västervik till normalspår hade presenterats i en statlig utredning 1943. Det skulle dock dröja nästan tjugo år innan planerna blev verklighet. SJ hade länge ställt sig tveksam till satsningen och ansåg inte att den var tillräckligt lönsam, särskilt inte i en tid då konkurrensen från vägarna ökade allt mer.

Men genom att utföra det som beredskapsarbete och med pengar från arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, kom breddningen till sist i gång. Arbetet inleddes i februari 1959 och genomfördes i olika etapper. Fem år senare, under hösten 1964, var den 77 kilometer långa sträckan färdigställd till Västervik.

Inbjudan och program för invigning av normalspåret Åtvidaberg–Västervik.

Tisdagen den 1 december 1964 skulle det nya normalspåret invigas och ett tre vagnar långt rälsbusståg rulla hela banan Linköping–Västervik med ett hundratal inbjudna gäster, bland annat landshövdingarna för Kalmar län och Östergötland. Tåget hade för dagen getts namnet ”Västervikingen” och smyckats med granris och dekaler. SJ:s bandistriktschef i Norrköping, Gustav Malmgren, guidade gästerna under resan och med ombord fanns även tre tågvärdinnor från Trafikrestauranger för att servera förfriskningar. Längs linjen hade många nyfikna radat upp sig för att få se det första breda premiärtåget susa fram genom bygden.

Klockan 14.15 rullade ”Västervikingen” in på Gamleby station, där invigningsceremonin skulle hållas. Platsen valdes kanske med tanke på det spadtag som togs här 90 år tidigare i ett försök att bygga en normalspårig bana Linköping—Västervik redan på 1870-talet. I Gamleby skulle det nya normalspåret formellt överlämnas till SJ från AMS. Att breddningsarbetet till sist hade gått i mål var långt ifrån självklart, bland annat på grund av arbetsmarknadsläget och SJ:s skeptiska inställning till projektet. 1960 hade AMS fått ta över ansvaret för breddningen från SJ.

Invigningståget ”Västervikingen” framme i Gamleby. Foto: Järnvägsmuseet

–Det är därför med största tillfredsställelse jag nu kan konstatera att det löfte och åtagande vi då gjorde har kunnat hållas. Det har utförts 55 000 dagsverken. Man har om- eller nybyggt 12 järnvägsbroar och vägportar, flyttat 600 000 kubikmeter berg, jord, grus och makadam. Arbetsstyrkan har varierat mellan 50–130 man och den totala kostnaden har uppgått till 25 miljoner kronor, sade Ferdinand Lidgren, överingenjör på arbetsmarknadsstyrelsen vid invigningen i Gamleby.

AMS hoppades att den breddade banan skulle bli en värdefull pulsåder för näringslivet i bygden. SJ trodde dock inte persontrafiken skulle bli långlivad och att den nya banan främst skulle användas för gods. Banan hade därför getts en lägre standard och hastighet än vad som ursprungligen var planerat. På så sätt hade investeringen blivit cirka fyra miljoner billigare än beräknat. Undantagen var ett par större linjerätningar som gjordes vid Båtsjön söder om Åtvidaberg och vid Ullevi söder om Gamleby, där banan drogs igenom en nybyggd tunnel. Vid invigningen tog SJ:s generaldirektör tillfället i akt att hylla satsningen i en tid som annars mest präglades av järnvägsnedläggningar.

Bandet väntar på att bli klippt av generaldirektör Erik Upmark i Gamleby, den 1 december 1964. Foto: Järnvägsmuseet

–Det är glädjande att vi inom SJ då och då kan vara ute i positiva och uppbyggande ärenden. Här har vi en bygd som vi inom SJ ansett det vara beklagligt om den för framtiden inte hade en normalspårsjärnväg. Vi har därför sett detta järnvägsbygge som ett led i den materiella utvecklingen i denna del av landet, sade Erik Upmark, SJ:s generaldirektör, vid invigningen i Gamleby.

Efter invigningen i Gamleby fortsatte tåget till Västervik, där Kalmar läns norra landsting hade bjudit in till middag på stadshotellet. Under middagen kom flera tal att hållas av de inbjudna gästerna.

–Den nu utförda ombyggnaden innebär en normalisering inte bara av järnvägen utan också av transportförhållandena i hela Sydöstrasverige. Järnvägen kommer att ge dessa bygder ett nytt vapen i striden om att utveckla näringslivet och blir inte minst av psykologisk betydelse, poängterade Per Eckerberg, landshövding i Östergötland.

Landshövding Ivar Persson och generaldirektör Erik Upmark vid invigningen i Gamleby. Foto: Järnvägsmuseet

–Trots att detta är en glädjedag måste jag konstatera att vårt län har en ogynnsam ställning när det gäller transportförsörjningen. Även om åtskilligt förbättrats återstår en hel del för att vi skall vara helt nöjda. Vi har dock anledning att i dag vara tacksamma mot SJ och arbetsmarknadsstyrelsen, då järnvägen kommer att spela en stor roll för den fortsatta utvecklingen inom denna del av vårt län, sade Ivar Persson, landshövding för Kalmar län, vid middagen.

Kvar på önskelistan fanns bland annat att få den kvarvarande smalspåriga linjen Västervik–Hultsfred breddad till normalspår. Något som staten lovat när de tog över banan.