Kungens premiärtur på Västerviksbanorna

Västerviksbanorna öppnades för trafik i tre etapper åren 1878–1879 men någon formell invigningsceremoni hölls inte i samband med öppnandena. I juni 1880 gjorde kung Oscar II en resa på den nya järnvägen från Hultsfred till Norsholm. Trots att besöket skulle vara av mer ”enskild natur” blev det ändå ett storslaget arrangemang, som i folkmun sedan kallades ”då kungen invigde våra järnvägar”.

Text av Bo Löwenberg — Foto: Järnvägsmuseet.

Då ordinarie nattåget från Stockholm den 9 juni 1880 ankom till Nässjö var stationen festligt smyckad. Anledningen var att H.M. konung Oscar II skulle byta tåg i Nässjö på väg till Hultsfred. Därifrån skulle han sedan färdas på de nyöppnade järnvägarna Hultsfred–Västervik, Västervik–Åtvidaberg–Bersbo och Norsholm–Bersbo. Hultsfred presenterade sig i galaskrud. Stationshusets ytterväggar var klädda med grönt och över dörren fanns sköldar med krönt O samt svenska riksvapnet.

Längs plattformen hade det rests en rad flaggstänger och kring takranden fladdrade hundratals vimplar. På bangårdens motsatta sida syntes en liknande flaggstångsrad och stora gröna bokstäver med kungens valspråk: ”Brödrafolkens väl”. På morgonen regnade det, men då det kungliga extratåget rullade in på stationen var vädret vackert.

Kung Oscar II reste på Västerviksbanorna 1880 i brukspatron Carl Ekmans salongsvagn, som i dag finns vid Järnvägsmuseet. Interiören är välbevarad och få förändringar har gjorts sedan leveransen. Foto: Järnvägsmuseet

I sällskap med kungen märktes bland andra statsrådet Hederstierna och f. d. statsrådet Thyselius, landshövdingarna greve De la Gardie och Edelstam, generallöjtnanten R. Abelin, överhovjägmästaren greve Lewenhaupt, kabinettskammarherren greve L. Douglas, inspektören friherre Sparre. Vid stationen i Hultsfred mötte bruksägarna friherre Axel Adelswärd, Carl Ekman, Baltzar och Gustaf de Maré, Carl Rydström, friherre Gustaf Lybecker, riksdagsman Emil Key, löjtnant Nordenfalk med flera. Extratåg från Västervik, Oskarshamn och Vimmerby samt ordinarie tåget från Nässjö hade befordrat massor med passagerare och därför stod nu vid stationen en samlad människoskara, vilken uppskattades till 7–8000 personer. Då kungen visade sig hälsades han av folket med livliga hurrarop.

Baron Axel Adelswärd, Åtvidaberg, och brukspatron Carl Ekman, Finspång, var några av värdarna vid kung Oscar II:s besök vid Västerviksbanorna. Foto: Järnvägsmuseet

Från mottagandet vid stationen åkte kungen och hans följeslagare upp till Kalmar regementes mötesplats Hultsfreds slätt, där beväringen var samlad till möte. Vid ingången till slätten reste sig en ståtlig äreport. Framför regementet mottogs kungen av regementschefen, överste Björkman. Frukost serverades i officerspaviljongen, där det så kallade kafferummet dekorerats med kungens bröstbild, omgiven av levande växter och blommor.

Efter besöket vid Hultsfreds slätt återvände sällskapet vid 1-tiden till järnvägsstationen. Där mottogs de nu av de nya banornas direktörer, bland vilka Carl Ekman hälsade med ett tal, där han påpekade: ”att det nu bara fattas 2 ½ mil i den kedja av järnvägar som till en längd av 27 mil sträckte sig från Pålsboda till Hultsfred. Man tackade för det verksamma bistånd H.M:t givit till järnvägarnas fullbordan och särskilt för det besök han nu behagat göra dessa bygder”.

Kungen svarade därefter med sitt tal, där han bland annat framförde: ”Om statsmakterna gjort något för banans tillkomst, så tillfaller hedern härav svenska folkets representation, vilken alltid visat sig gynna sådana nationella företag, som skola bära välsignelserika frukter”.

Brukspatron Carl Ekmans salongsvagn fotograferad 1946 vid järnvägsmuseets dåvarande lokaler i Tomteboda, Stockholm. Foto: Järnvägsmuseet

Klockan ½ 2 avgick extratåget från Hultsfred. Folkmassorna hurrade och en tio man stark orkester ur livgrenadjär-regementets musikkår spelade från en öppen vagn. Inför den kungliga färden hade en liten festskrift med elegant omslag, försedd med 36 sidors broschyr och karta, författats av riksdagsmannen Emil Key. Broschyren innehöll dels en historik över banornas uppkomst, dels en redogörelse för deras materiella resurser och till sist en kortfattad skildring av trakten.

Vid Tuna tillkopplades en tredjeklassvagn, i vilken ingenjör Dahlströms utrustning för telegrafering från gående tåg installerats. Dahlströms uppfinning bestod av en järnvals monterad på vagnens takkant. Valsen löpte mot en telegraftråd som var spänd på stolpar utmed järnvägen och telegrafen ombord fick därigenom kontakt med omvärlden. I denna vagn uppsteg nu kungen, banornas trafikchef Peter Peterson, ingenjör Dahlström med flera för att prova telegraferingen. Kungen sände ett telegram hem till drottningen med hälsning från det rullande tåget.

Telegrafering direkt från tåget möjliggjordes genom en metallrulle som låg mot telegrafledningen utmed spåret och på så vis skapade kontakt med telegrafnätet.

Tåget gjorde kortare och några längre uppehåll på stationerna utmed banan. Överallt var mycket folk samlade, som med livliga hurrarop hälsade det kungliga tåget. Från Ankarsrums station åkte kungen och hans sällskap till bruket för att se arbetet där. Sedan vidare upp till Ankarsrums säteri där en storslagen middag gavs av brukspatron Alfred de Maré. Tanken var att även förevisa säteriets ägor och djur, men detta gick om intet på grund av det ihållande regnet.Den 10 juni färdades kungen till Ankarsrums hamn med ångslupen ”Framåt” och besteg tåget vid sjöspåret, där det inväxlats. Klockan ½ 1 satte sig tåget i rörelse under folkmassans leverop och musik. Vid Fårhult gjordes ett kort uppehåll och Verkebäck bjöd på salut och flaggspel. Vid Jenny mötte styrelsen för Västervik– Åtvidaberg–Bersbobanan och friherre Axel Adelsvärd hälsade välkommen. Kungen med sällskap steg upp i en öppen vagn och åkte med denna till Västervik, där tåget anlände vid 2-tiden. Stationen var festprydd och dekoreringen var anordnad av husets arkitekt Melander.

På bangården paraderade en hedersvakt från Kalmar regemente. Vid ingången till Strömsgatan reste sig en ståtlig äreport och hela gatan var smyckad med flaggor. Under folkets jubel reste kungen denna väg och tog in hos bruksägaren Baltzar de Maré. Även Storgatan och en del andra gator var utomordentligt rikt flaggklädda.Klockan 5 reste kungen till den på stadshotellet anordnade middagen, som intogs tillsammans med omkring 140 personer i två salar. Konungens skål föreslogs av landshövding Edelstam och kungen svarade med ett tal och höjde sitt glas för Västerviks stad. På kvällen gavs konsert i läroverkets högtidssal av mamsellerna Dina Niehoff, Eugenie Claeson och herr Theodor Björksten inför en stor publik. Kungen bevistade en del av konserten, varefter det blev supé i Baltzar de Marés magnifika bostad på Storgatan 6.

Vy över Västerviks station i början av 1880-talet. Foto: Järnvägsmuseet

Tredje dagen, den 11 juni, avgick det kungliga tåget kl. 9 från Västervik. Då solen sken företogs resan i öppna vagnar med fråndragna tältdukar. Alla stationer var dekorerade till festligheterna. I Gamleby hade grosshandlare Cornelius prytt herrgården med inte mindre än 21 flaggor. Vid Överum gjordes uppehåll med ett kort besök vid verk-städerna. Efter ankomsten till Åtvidaberg besågs kopparhyttorna och sedan ställdes färden till Adelsnäs, där middag gavs av Adelswärd. I Bersbo gjordes uppehåll och besök i en av gruvorna, som efter det besöket fick gruvan benämnas ”Oscar II gruva”. På kvällen mellan klockan åtta och nio anlände kungen till Norsholm och det omfattande besöket föranledda av järnvägarnas tillkomst var därmed till ända.

Inför kungens resa från Hultsfred till Norsholm hade bruksägare Carl Ekman i Finspång ställt sin förnämliga salongsvagn till förfogande. Eftersom det ännu saknades järnvägsförbindelse mellan Finspång och Norsholm hade vagnen först transporteras på båt över Glan till Eksunds station vid stambanan. Därifrån fördes den lastad på en järnvägsvagn från SJ till Norsholm för vidare befordran till Hultsfred.