Ånglok SJ Gp

De kanske mest lyckade ångloken på de smalspåriga järnvägarna var den typ som av SJ gavs littera Gp. Loktypen togs ursprungligen fram för Västergötland–Göteborgs Järnvägar, VGJ, men kom att bli vanlig i många godståg i Småland och på Västerviksbanorna. 

Konstruktionen togs fram som godstågslok för Västergötland–Göteborgs Järnvägar. De två första loken, VGJ 20–21 (senare SJ Gp 3117–3118) levererades 1916. Mer än 20 år senare, 1937, valde man att köpa ytterligare två lok av samma modell, VGJ 29–30 (senare SJ Gp 3119–3120).

Nyandlända SJ Gp 3119 (fd VGJ 29) på bangården i Jenny 1954. Fotograf: Karl-Evert Sääf

Under 1930-talet fick många av de enskilda järnvägarna problem med ekonomin. Riksdagen beslutade 1939 att förstatliga många av bolagen för att inte trafiken skulle läggas ned. I Småland togs ett flertal smalspåriga järnvägar över av SJ 1940–1941. Den svaga ekonomin hade lett till ett kraftigt eftersatt underhåll och några nyinvesteringar hade inte gjorts på många år. För att kunna bedriva trafiken krävdes därför nya lok.

Under andra världskriget fanns det inte tid och möjlighet att utveckla några nya loktyper. Man beställde därför en etablerad typ från de inhemska leverantörerna.  Valet föll på VGJ:s loktyp. Motala Verkstad, som utvecklat typen, fick order på tendrarna, medan själva loken levererades av AB Svenska Järnvägsverkstäderna i Falun. 1943 levererades de tre loken, Gp 3041–3043.

SJ Gp 3133 med specialtransport i Tuna, 1955–1958. Fotograf: Karl-Evert Sääf

Efter kriget började utvecklingen av motorlok ta fart rejält. De första loken drogs dock med stora barnsjukdomar, så någon större order från SJ blev det inte. I samband med förstatligandet av smalspåren i Västergötland beställdes därför ytterligare fyra Gp-lok för att ersätta äldre och slitna lok. Loken, som beställts av VGJ, men levererades till SJ år 1950 fick nr 3132–3135. De blev därmed de sista nytillverkade ångloken med 891 mm spårvidd landet.

Ursprungligen stationerades alla loken utom 3041–3043 i Västergötland. I samband med dieselloksleveranserna i mitten av 1950-talet flyttades alla lok utom ett till Småland. Några av loken ställdes av och konserverades som beredskapslok (för att kunna användas i händelse av krig) i slutet av 1950-talet. Sista ordinarie tåg med Gp-lok gick på sträckan Växjö–Oskarshamn, där den klena rälsen inte tillät de tunga Tp-loken. I mitten och slutet av 1960-talet skrotades de flesta loken.

SJ Gp 3043 norr om Gamleby den 10 maj 1964. Fotograf: Tor Wiklund

I slutet av 1950-talet blev Västervik en av landets större stationeringsorter för Gp-lok. Det första loket, Gp 3119 (fd VGJ 29), anlände till Västerviks station den 24 maj 1954. Samma år hade SJ fått de första leveransen av dieselloket littera Tp till Göteborg och i takt med att fler Tp-lok sattes in på Västgötabanorna flyttades fler Gp-lok till Västervik. Gp-loken var betydligt starkare och innebar en avsevärd dragkraftshöjning i godstågen, jämfört med de NVHJ-lok som då fanns kvar i drift.

Loken kom till Västervik i olika omgångar 1954–1957 och användes i godstågstjänst. Någon reguljär persontågstjänst med ånglok förekom inte längre vid den tidpunkten på f d NVHJ. Under perioden 1957–1958 var som mest  sex lok stationerade i Västervik, Gp 3117, 3118, 3119, 3120, 3133 och 3135.

Z4p 312 med Gp 3133 i Hultsfred 1971. Ångloket är på väg till skrotning. Fotograf: Hans Blomberg

Men Gp-eran på Västerviksbanorna blev kortvarig. I november 1956 anlände det första Tp-loket till Västervik och ångloksdriften började att avvecklas. Under 1958 skickades två Gp-lok, 3118 och 3135, till Växjö och året efter användes de kvarvarande loken alltmer sporadiskt. Samtidigt utökades dieseldriften och 1961 var inte mindre än nio Tp-lok stationerade i Västervik. Men fem år senare, i februari 1966, var även den epoken över då sista Tp-loket 3503 skickades ned till Växjö.

Hur mycket de kvarvarande Gp-loken användes efter 1960 är inte känt. I mars 1964 stod 3117, 3119, 3120 och 3133 avställda i Västervik. Men i samband med bangårdsombyggnaden i Västervik så flyttades loken och ställdes upp på hamnspåret i Verkebäck. I augusti 1965 beslutades att Verkebäcksloken 3117, 3119 och 3120 skulle skrotas. 3119 överlevde och såldes i stället till Skara stad den 17 januari 1967, där det blev museilok hos Skara–Lundsbrunn Järnvägsförening.

Kvar i Verkebäck blev 3133 som i januari 1967 åter drogs in till Västervik. Där stod loket fram till 1971, då det slutligen drogs ned till Hultsfred för vidare transport mot Växjö och Vislanda. I september samma år rapporterades loket skrotat.

VGJ 29 (SJ Gp 3119) med SJK:s utfärdståg i Hultsfred, den 4 maj 1978. Fotograf: Lennart Malmsten

Av totalt elva levererade lok finns tre stycken bevarade hos olika järnvägsföreningar.

Gp 3042 övertogs 1972 av Sveriges Järnvägsmuseum för att ställas upp som museilok i Växjö. 1977 såldes loket till Växjö kommun som senare deponerade loket hos föreningen Smålandsspåret. 1989 överläts loket till den nuvarande ägaren Föreningen Smalspåret Växjö-Västerviks lokalavdelning i Växjö. 1994–2009 deponerades loket hos föreningen Anten–Gräfsnäs Järnväg, AGJ. 2009 återfördes loket till Småland och är i dag deponerat hos Tjustbygdens Järnvägsförening i Västervik, där det avvaktar en större renovering.

Gp 3119 (fd VGJ 29) såldes 1967 till Skara stad och rustades till körbart skick av Föreningen 29:an, numera Skara–Lundsbrunns Järnvägar, SkLJ. Loket användes bland annat vid SJK-utfärden Växjö–Västervik år 1978. Loket är för närvarande under renovering.

Gp 3132 såldes 1969 till museiföreningen Stockholm–Roslagens Järnvägar, SRJmf, och användes till mitten av 1980-talet i trafik på museijärnvägen Uppsala–Lenna. Loket är avställt i avvaktan på helrenovering.