Fordonet är skrotat

Banvaktstugorna Hultsfred–Västervik och deras vidare öden

Underhållet av järnvägen sköttes förr i tiden av banvakter som bodde utmed linjen och fick ansvara för en del av sträckan. Järnvägen ordnade med en tjänstebostad för banvakten och hans familj och utmed järnvägen Hultsfred–Västervik uppfördes totalt 17 banvaktstugor. Flera stugor finns kvar än i dag och en del har hamnat på nya platser.

Text av Bo Löwenberg och Ola Almquist — Foto & ritningar: Smalspårsarkivet, Järnvägsmuseet

Familjen Svensson vid banvaktstugan i Apelkullen där de bodde 1882–1915. Samling: Ankie Widén

Banvaktens uppgift vid järnvägen var att utföra tillsyn och löpande underhåll av spåranläggningen och omkringliggande mark och stängsel. Minst en gång per dag skulle sträckan han ansvarade för besiktigas och för detta kunde banvakten färdas med tralla, dressin eller gå till fots. Under sommarperioden var brandbevakningen en del i arbetsuppgifterna, vilket då krävde tillsyn efter varje tåg.

Banvakterna vid Norsholm–Västervik–Hultsfreds Järnvägar, NVHJ, befriades från inspektionstjänsten redan under 1920-talet. Denna utfördes därefter av de så småningom med motordressin försedda banmästarna. Banvakternas tjänstebostäder, banvaktstugorna, uppfördes i de flesta fall i anslutning till en plankorsning med väg.

Korsningarna var ursprungligen försedda med grindar och senare i vissa fall med manuellt manövrerade bommar. Banvaktshustrun (eller annan familjemedlem) kunde anställas som grindvakt (senare vägvakt) och få ansvaret för bevakning av vägen när tågen passerade mot en liten ekonomisk ersättning.

Ritning till banvaktstuga vid Hultsfred–Vesterviks Jernväg av Hugo Hammarskjöld år 1877.

När Hultsfred–Västerviks järnväg anlades 1877–1879 uppfördes 17 st banvaktstugor utmed linjen. Alla byggdes enligt samma modell och innehöll ett rum och kök med ett större skafferi med ett litet fönster och samt en utbyggd förstuga på långsidan mot banan. Med en stor familj kunde det bli ganska trångt och skafferiet kom i vissa stugor att bli ett rum för barnen.

Stugorna omgavs med lite mark och trädgård där banvakten med familj kunde idka självhushåll. Till stugan hörde även ett ekonomihus som inrymde vedbod, avträde, redskapsrum och en avdelning för boskap, såsom ko och får eller gris. Hö till kon bärgades från banvallsslänterna utmed banvaktssträckan. År 1908 uppfördes jordkällare för matförvaring vid samtliga banvaktstugor. Under 1910-talet uppfördes visthusbodar vid flera av stugorna och runt 1940 ett antal tvättstugor.

Karta över de sjutton banvaktstugor som uppfördes på sträckan Hultsfred–Jenny.

Vid banbygget stod järnvägsbolaget för anläggandet av husgrunderna till banvaktstugorna och tillhörande ekonomihus. Husgrunderna utfördes i huggen sten och materialet kom från närbelägna bergskärningar. Lokala byggmästare anlitades därefter för uppförandet av själva byggnaderna.

Arkitekten för så gott som samtliga byggnader från järnvägens tillkomst var Hugo Hammarskjöld och enligt ritningarna, som var gemensamma för alla banvaktstugorna, skulle de uppföras av 5 tums liggande timmer. Ekonomihusen uppfördes delvis av timmer (ladugårdsdelen) och delvis av resvirke och bräder. Taken var ursprungligen belagda med papp. Det faktum att husen uppfördes efter anbud från olika byggmästare förklarar sannolikt varför vissa detaljer kunde skilja mellan stugorna.

Banvakt Lundberg med familj vid banvaktstuga 44 Fagersand år 1917. Foto: Erik Lehmann

År 1897 försågs HWJ:s samtliga banvaktstugor med locklistpanel och dragskydd i tjärpapp mellan timret och panelen, som rödmålades. I början av 1900-talet täcktes taken med tegel. Stugornas kök moderniserades också vid den här tiden med järnspisar som ersatte den öppna eldstaden och den utrymmeskrävande bakugnen i spismuren kunde samtidigt slopas.

När funktionalismen slagit igenom kom det nya stilidealet även att påverka banvaktstugorna. Järnvägsbolaget började modernisera stugorna under 1930-talet och efter förstatligandet fortsatte även SJ med renoveringar av ett antal banvaktstugor. Nya köksinredningar i form av rostfri diskbänk med eller utan vask, arbetsbänk och skafferiskåp tillkom. Vitt kakel sattes runt järnspisen och upp på spismuren. Väggar och spegeldörrar täcktes med nya material i form av träfiberskivor (treetex och masonit) och de ursprungliga fönstren med lösa innerbågar ersattes med kopplade bågar med större fönsteröppningar än de ursprungliga.

Banvaktstugorna uppfördes ofta nära en vägkorsning för att lösa stängning av grindar eller bommar för trafiken. På bilden ses stugan i Rödsle på 1920-talet. Samling: Järnvägsmuseet

Banvakterna var underlydande till banmästaren, vilken gjorde sina regelbundna kontroller av järnvägen och för att se till att var och en skötte sina arbetsuppgifter. Vid större underhålls-arbeten kunde flera banvakter tillsammans med annan personal gå samman i arbetslag under ledning av banmästaren. Banmästarens närmaste man hade titeln banförman. Tjänstetiteln banvakt försvann i samband med den införandet av en ny löneplan 1957 och de som fortfarande hade ”egna sträckor” blev banbiträden eller förste banbiträden. Dessas uppgifter bestod till en mindre del av inspektion av sträckan och i övrigt av underhålls- och lagbasarbeten.

Banbevakningsordningen förändrades 1952, då banbevakningssträckorna förlängdes, och 1962, då inspektionerna lades på spårinspektörer. Banpersonalen överfördes till större orter vilket medförde att banvaktstugornas ursprungliga uppgift slutligen upphörde. Många plankorsningar försågs med automatiska vägskyddsanläggningar med ljussignaler och i vissa fall bommar varvid även arbetsuppgifterna för vägvakterna försvann. I några fall fortsatte banvaktstugorna under en övergångsperiod att vara tjänstebostäder för ban- eller trafikavdelningens personal.

Flera banvaktstugor kom att moderniseras och fick nya kök och fönster. Stugan i Gnötteln renoverades av SJ på 1950-talet men revs 1979. Foto: Vilbert Berg

Banvaktstugorna Hultsfred–Jenny

Listan uppdaterad: 2026-01-07

Namn	HWJ nr	NVHJ nr	SJ nr	Kilometertal	Status	Bilder	Banvakter	Anmärkningar
Hultsfred Hulingsland	1	53	976	65,2	Bevarad. Byggnadsminne 1999 och ägs av FAS.	Bilder	1880–1885: Fredrik Vilhelm Berg, 1885–1912: Peter Gustaf Davidsson, 1912–1914: Karl Leonard Sund.	Vid omläggningen av järnvägen närmast Hultsfred 1938 kom linjen att flyttas till stugans baksida. Stugan moderniserades av NVHJ 1938 och 1947. Vid det sistnämnda tillfället installerades vatten och avlopp. Diverse reparationsarbeten utfördes av SJ 1953. Stugan finns kvar och är i FAS ägo.
Gnötteln Ormestorp	2	52	975	60,7	Riven 1979.	Bilder	1880: Johannes Samuelsson, 1880–1913: Frans Oskar Vilhelm Svensson, 1914–1933: Karl Hjelmert Svensson.	Stugan såldes från SJ 1969, men fanns kvar som privatbostad fram till 1979 och revs eller plockades ner för att uppföras på annan plats. Byggnadsmaterialet lär fortfarande vara bevarat. I anslutning till stugan inrättades en rälsbusshållplats 1944. Stugan genomgick en omfattande modernisering av SJ 1953 varvid centralvärme från kökspanna installerades
Vena	3	51	974	55,5	Flyttad till Horns udde 1964.	Bilder	1879–1889: August Håkansson Hall, 1889–1925: August Karlsson Sundqvist, 1923–1933: Karl Helmer Hall.	Banvaktstugan uppfördes vid den östra korsningen med landsvägen mot Tuna. Stugan såldes och plockades ner 1964 för att flyttas till Horns udde utanför Västervik och där bli fritidshus. Stugan moderniserades av SJ, troligen 1952, och försågs bl.a. med centralvärme och WC i del av förstugan.
Väderum	4	50	973	48,8	Bevarad. Ombyggd 1956. Privatbostad.	Bilder	1880–1885: Peter Gustaf Davidsson, 1885–1905: Fredrik Vilhelm Berg, 1905–1912: Karl Leonard Sund, 1912–1916: Johan Peter Arvid Nyman, 1916–1936: Karl Algot Svensson.	Stugan såldes av SJ och byggdes om 1956, då den i princip breddades till dubbla ytan med ny planlösning och med inredd vind. I dag är huset fritidsbostad.
Tuna	5	49	972	43	Riven 1971–1973.	Bilder	1880–1917: Peter Johan Berglund, 1918–1940: Karl Gottfrid Karlsson.	Banvaktstugan placerades här vid korsningen med landsvägen mot Vimmerby. Vägen drogs om i samband med järnvägsbygget för att ge plats åt stationen. Stugan revs någon gång under åren 1971–1973. Stugan hade kvar ursprungliga fönster och var sannolikt endast i mindre utsträckning ombyggd.
Spångenäs	6	48	971	40,7	Riven 1979–1980.	Bilder	1880–1884: Petter August Niklasson, 1884–1920: Anders Emil Andersson, 1920–1955: Oscar Julius Berglund.	Vid Spångenäs anlades en grusgrop i samband med järnvägsbygget. Banvaktstugan placerades i närheten av växeln till denna. Stugan fortsatte att utgöra bostad åt det siste banbiträdet och hans hustru efter dennes pensionering, men revs 1979–1980. Stugan moderniserades av SJ, troligen 1952, och försågs bl.a. med centralvärme och WC i del av förstugan. Detta var för övrigt den enda järnvägsbostaden i Spångenäs som fick WC installerad.
Apelkullen	7	47	970	37,7	Bevarad. Privatbostad. Byggnadsminne 1999.	Bilder	1880–1881: Johan Petter Andersson, 1882–1915: Petter Svensson, 1916–1945: Arvid Leonard Karlsson, 1945–1954: Ture Johan Rickard Nord.	Banvaktstugan uppfördes vid den ena av de båda korsningar med landsvägen som uppkom när järnvägen byggdes. Korsningarna fick vägbommar 1914 men borttogs 1919. Stugan moderniserades 1945 varvid den bl.a. fick ny köksinredning, nya golv och nya större kopplade fönster utan spröjsar. De ursprungliga fönstren finns kvar på förstugan. Banvaktstugan blev friluftsgård för driftvärnet i Västervik och Vimmerby samt SJ Idrottsförening i Västervik 1955. Den ägs numera av FAS VD.
Totebo	8	46	969	34,4	Riven 1958.	Bilder	1880–1913: Nils Peter Petersson, 1914–1929: Erland Karlsson Juhlin, 1929–1934: Karl Johan Hjalmar Adolfsson, 1934–1943: Karl Erik Johansson Flink, 1944–1945: Ture Rickard Nord, 1946–1954: Fritz Pontus Gideon Gustafsson.	Banvaktstugan var placerad mellan stationen och vägövergången som borttogs 1926. Stugan moderniserades i mindre utsträckning 1953. Den såldes och plockades ner för flyttning 1958, men det är oklart om eller var den blev återuppförd. Jordkällaren är bevarad.
Bresfall	9	45		26,3	Riven 1934–1940.	Bilder	1880–1916: Svante Andersson Forsberg, 1916–1929: Karl Johan Hjalmar Adolfsson	Banvaktstugan uppfördes i anslutning till anhaltsstationen och omlastningsplatsen för Ankarsrums bruks torvmosse. Stugan plockades ned någon gång 1934–1940 varefter den lär ha kommit till användning vid uppförandet av ett bostadshus på Kungsvägen i Ankarsrum. Jordkällaren är bevarad.
Fagersand	10	44	968	24,2	Flyttad till Horns udde 1955.	Bilder	1880–1919: Anders Johan Svensson Lundberg, 1919–1924: Karl Erik Johansson, 1938–1950: John Gereon Valentin Larsson.	Stugan moderniserades på motsvarande sätt som Apelkullen av NVHJ på 1940-talet. I anslutning till stugan inrättades en rälsbusshållplats 1944. Den vid Långsjön vackert belägna banvaktstugan såldes och plockades ner 1955 för att bli fritidshus vid Horns udde utanför Västervik. Jordkällaren är bevarad.
Udden	11	43	967	22,5	Flyttad till Björkhult 1980.	Bilder	1934–1937: Karl Johan Hjalmar Adolfsson.	Banvaktstugan uppfördes nära anslutningsväxeln till det s.k. Sjöspåret söder om Ankarsrum. Stugan nyttjades som semesterstuga för SJ-anställda från slutet av 1950-talet och fram till 1970-talet. Huset fick aldrig elektricitet och moderniserades i mindre utsträckning 1953. Stugan plockades ner 1980 för att flyttas till Björkhult utanför Södra Vi. Husgrunder och jordkällare är bevarade.
Ankarsrum	12	42	966	21	Riven 1980.	Bilder	1879–1882: Johan Gustafsson, 1884–1911: Johan Gustafsson (banmästare).	Mellan lokstallet och korsningen med vägen mot Verkebäck uppfördes en banvaktstuga. Stugan övergick till att bli banmästarbostad och förlängdes samt försågs med en större förstuga mot banan 1927. Den moderniserades med nya fönster och försågs med centralvärme och WC 1955. Huset revs 1980 efter att de sista hyresgästerna flyttat ut.
Fågelmossen	13	41	965	18,5	Flyttad till Horns udde 1962.		1880–1893: Karl Johan Larsson, 1894–1911: Karl Johan Karlsson, 1911–1932: Karl Johan Andersson, 1933–1934: Johan Alfred Teodor Johansson.	Vid korsningen med den gamla vägen mellan Ankarsrum och Verkebäck uppfördes banvaktstugan. Den såldes 1961 av SJ för rivning och plockades ner året därpå för att flyttas till Horns udde utanför Västervik för att bli fritidshus. Stugan hade ursprungliga fönster alternativt kopplade fönster i samma mått som de ursprungliga vid försäljning- en. Husgrunden och jordkällaren är bevarade.
Fårhult	14	40	964	13,4	Flyttad 1957.	Bilder	1879–1884: Anders Johan Andersson, 1883–1884: Anders Emil Andersson, 1884–1891: Peter August Niklasson, 1891–1927: Sven Johan Svensson, 1927–1933: Johan Alfred Teodor Johansson, 1933–1940: Karl Gustaf Isidor Svensson.	Ursprungligen hade banvaktstugan sin placering i den snäva vinkeln vid korsningen med landsvägen mot Kårby. Den såldes 1957 till en privatperson och flyttades till andra sidan vägen för att samtidigt förses med källarvåning och delvis byggas ut. Jordkällaren är bevarad vid stugans ursprungliga plats.
Valstad	15	39	963	9,1	Riven 1955.	Bilder	1880–1881: Sven Carlström (banmästare), 1882–1884: Johan Gustafsson (banmästare), 1930–1944: Karl August Andersson Fridlund.	När järnvägen byggdes anlades en anhaltsstation med sidospår vid korsningen med vägen mot Valstad gård. Här hade föreståndaren fram till 1913 titeln stationsförman. Det blev den enda stugan utmed linjen med gaveln mot spåret och den försågs även med namnskylt. Stugan såldes och revs 1955. Jordkällaren finns kvar i närheten av lastkajen.
Verkebäck	16	38	962	6,3	Bevarad. Privatbostad.	Bilder	1880–1916: Peter Gustaf Petersson, 1916–1926: Johan Peter Arvid Nyman.	Strax ovanför korsningen med gamla riksvägen mellan Västervik och Kalmar placerades banvaktstugan med utsikt över Verkebäcksviken. Såld i början av 1960-talet. Stugan finns kvar som privatbostad och har försetts med en tillbyggnad som förenat den med det tidigare ekonomihuset.
Rödsle	17	37	961	1,7	Bevarad.	Bilder	1879–1914: Nils Eriksson Nygren, 1914–1936: Karl Leonard Sund, 1936–1940: Karl Algot Svensson.	Vid korsningen med gamla riksvägen mellan Västervik och Kalmar byggdes denna banvaktstuga. Den såldes 1955 till Rödsle gård och kom att flyttas något tiotal meter från spåret för att ge bättre sikt för korsningen med vägen och försågs då med grund i betong och ny murstock. Kopplade fönster i ursprungliga dimensioner, sannolikt tillkomna vid en modernisering 1939. Stugan är bevarad men används inte som bostad.

Förklaringar: HWJ=Hultsfred–Westerviks Järnväg, NVHJ=Norsholm–Västervik–Hultsfreds Järnvägar, SJ=Statens Järnvägar. Källor: Ola Almquist, Bo Löwenberg, Jöran Johansson och Banvakt.se.